Ameine Iller

Hon är en lätt vansinnig flicka och på grund av detta så kan hon ej
heller föstå ondska. Ameine älskar allt och alla och tar gärna en
pratstunde med en sten eller ett träd lika väl som med en människa.
Blommor, fåglar och musik är ting som fascinerar henne särksilt och
hon nynnar nästan alltid på en melodi och har blommor i det blonda 
håret. Rädsla är även okänt för henne, men hon kan dock känna hastig
sorg, dock inte sörja en längre stund. Hon talar ofta underligt och 
det är inte många som förstår sig på henne då hon tycks leva i sin
egen lilla värld där allt och alla är speciellt vackra skapelser.
Hon kan se skönheten i det lilla och anser inte att något är fult.
Ordet existerar inte ens för henne.
Hon går alltid klädd i samma ljusblå sommarklänning och tycks bara 
frysa mitt i vintern då det händer att hon tar på sig en mantel. Hon
går även oftast barfota.
Hon har i hela sitt liv bott i samma lilla by och då hon drömmer och
får visioner så frågar folk henne om saker och betalar henne för
svaren. Många tycker att hon är underlig, men ingen verkar ha särskilt
svårt att acceptera hennes underliga leenden och utstrålande godhet,
även om de undrar då hon samlar på sina små skatter (stenar, snäckor, 
träbitar, nötter, frön) eller sitter och leker med sin lilla kula av
glas. Ännu ett ting hon tycker särkilt mycket om är den lilla 
träfågeln som hon fått av någon vid namn Verdandi och som hänger i en 
rem om hennes hals.
I resten av familjen Iller, så är nog hennes bror Adrian den som står 
henne närmast och av övriga varelser så värderar hon alla högst, men
en särkilt kontakt känner hon till alven Eilol som i sin tur känner
en häftig kärlek hon i sin oskuld inte fullt kan besvara eller hantera.