1988 - Drifting
Drifting var den skivan som slog igenom. Den blev en riktigt landsplåga och bara över en natt hade alla Red Carpets drömmar
besannats. Det finns de som envist håller fast vid att det också är deras bästa skiva, precis som folk alltid brukar göra
när det gäller den första skivan ett band gör.
1989 - Always farewell
Always Farewell togs inte emot lika bra, ens av fansen. Först ansåg många att den helt enkelt var en flopp, men efter bandets
splittring så är det märkligt nog den skiva som har sålts i flest exemplar. Intressant är också att låten "Always farewell"
inte finns med på den skivan, utan den kom först på nästa album.
1990 - Dream the world away
Denna platta är lite mjukare och lite mer svävande än de tidigare. Den föll dock i god jord och även fast det inte finns någon
låt med riktigt mycket fart i så rosades den av såväl fans som kritiker. Förmodligen för att ett par av låtarna användes i
filmen "Blow my mind away" som var stor det året.
1992 - Land of Me
Detta är utan tvekan bandets rockigaste utgivna skiva, med klassiker som "Don't Dare" och den fantastiska covern
av Rolling Stones "Start me up" tog alla den genast till sina hjärtan.
1993 - Never live the darkness
Trots sitt ganska inspirerande namn är det här bandets mest mörka skiva och den är tydligt deprimerande. Det är inte svårt
att märka att Liam hade en av sina svåraste perioder när han skrev de här texterna. Fansen tyckte inte att den var mycket
att ha, men kritikerna älskade den. En intressant grej är att de valde att använda många skiftande instrument, vilket ger
ett djup som gör att plattan ändå håller.
1994 - The piper
Den här skivan är som en blandning av alla tidigare skivor. Den har verkligen allt, nydanande, intressanta instrument, knivskarpa
texter, djup och rytm. Den togs emot med ett bifall som nästan var överväldigande, men sorgligt nog blev det också bandets
sista platta.
|